Lärdomar från Sir Alex
Sir Alex Ferguson är kanske världens bäste fotbollsledare genom tiderna. Han var ledare för Manchester United under 26 enastående framgångsrika år fram till maj 2013.
Sir Alex Ferguson är kanske världens bäste fotbollsledare genom tiderna. Han var ledare för Manchester United under 26 enastående framgångsrika år fram till maj 2013.
Under dessa år vann Manchester United inte mindre än 13 engelska ligatitlar samt 25 andra nationella och internationella titlar. Det är förklaringen till att Manchester United idag betraktas som ett av världens mest värdefulla varumärken. Hans enastående framgångar som ledare har inte bara uppmärksammats i sportsammanhang utan också i den akademiska världen, nu senast av Harvardprofessorn Anita Elberse. Hon har nyligen publicerat en analys av Sir Alexs ledarskap, där hon och AF tillsammans resonerat sig fram till vad som gjort hans ledarskap så framgångsrikt. Här kommer några av lärdomarna, som också påminner om att det finns många likheter mellan framgångsrecept för idrottsvärlden och för organisationer.
Det måste finnas ett långsiktigt tänkande i en fotbollsklubb om den ska överleva på sikt menar Alex Ferguson. Långsiktighet får man bland annat genom att satsa på ungdomsverksamheten så att det ständigt finns ett tillflöde av unga spelare till klubbens A-lag. När han först kom till Manchester United upptäckte han att det nästan inte fanns några unga lovande spelare som kunde utvecklas till framtida A-lagsspelare. Dessutom var medelåldern bland spelarna i A-laget mycket hög. Det första AF ville göra var därför att bygga en klubb från grunden, inte bara vara fotbollstränare. En av hans första insatser blev att dra igång ett omfattande program för att identifiera och ta hand om unga talanger. David Beckham var en av de lovande talanger som tidigt upptäcktes i detta program. En fördel med att fostra egna unga talanger i klubben är att man får en större lojalitet med klubben än om man rekryterar in redan färdiga spelare från annat håll, menar Ferguson.
Alex Ferguson delade in spelarna i tre ålderskategorier. Han var mån om att se till att ha en bra balans av yngre, "medelålders" och äldre spelare för att få kontinuitet i laget, och för att få de yngre spelarna att lära sig av de äldre erfarna spelarna. För att få denna balans var han inte rädd för att göra förändringar även i ett vinnande lag, och var alltså beredd att riskera kortsiktiga förluster, men menade att sådana förändringar var av godo för lagets långsiktiga framgång.
Ferguson var starkt fokuserad på att se till så att alla i laget hade samma värderingar. Den främsta värderingen var att hata att förlora, att aldrig ge sig. En annan grundläggande värdering var att träningarna alltid skulle ha hög kvalitet, att alla skulle ge allt även på träning. Tanken bakom den värderingen var att en dålig träning, eller en dålig inställning på träning, kunde smitta av sig när det var dags för match.
Alex Ferguson har aldrig dragit sig för att tala om för sina spelare när de gör misstag. Det gäller bara att göra det på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Det viktigaste är att spelaren försöker göra sitt bästa. Att förlora en match när man gör sitt bästa är inga problem för AF. Men om matchen förloras utan att spelarna gör sitt bästa är oacceptabelt och måste få negativa konsekvenser. En av AF:s tumregler är att kritiken ska komma i direkt anslutning till utförd prestation, aldrig vänta.
Under de få minuter i matchpausen som en ledare har till sitt förfogande för att framföra sitt budskap till spelarna så måste man bemöda sig om att framföra det på rätt sätt. Helst ska det handla om lagets egna styrkor. Ibland måste dock taktiken kommuniceras på ett nästan brutalt sätt för att det ska gå fram, hävdar Ferguson. Det gäller dock att inte vara för tuff så att det skapar rädsla hos spelaren. Att som tränare vara arg hela tiden hjälper aldrig. Det gäller därför att välja sina stunder då det är motiverat att vara arg, menar Ferguson.
Statistik visar att Manchester United varit bättre än andra lag på att hämta in underlägen i slutet på matcherna. En förklaring till det är att spelarna tränats att aldrig ge upp och att det fanns en mental inställning till att alla matcher skulle vinnas. Om laget låg under i andra halvlek var alla spelare starkt fokuserade på, och tränade till, att kvittera till varje pris. Inställningen var tydlig: hellre försöka vinna, spela offensivt och blotta sig bakåt, och därigenom riskera ytterligare baklängesmål, än att inte försöka vinna alls.
En aktiv coach är ofta fullt upptagen med att leda matcher och träningar. Det gör att coachen inte riktigt ser detaljer vad som händer på planen, t ex hur spelarna rör sig, hur de mår mentalt, eventuella brister i motivation, vilka misstag de gör etc. AF brukade därför delegera ledningen av träningen till en assisterande tränare för att kunna koncentrera sig på att noga observera detaljer. Han menar att konsten att observera gjorde honom till en bättre ledare eftersom han lärde känna spelarna bättre och kunde då ge dem bättre och mer specifik feedback, kunde fatta bättre beslut etc.
Trots att klubben har varit en av världens bästa klubbar under många år så bygger inte vinnarreceptet på att man gjort samma sak hela tiden. Det kan vara frestande att slappna av efter alla framgångar, och felaktigt tro att nya framgångar kommer av sig självt utan att man behöva anstränga sig extra. Tvärtom, menar Ferguson, framgångar bygger på att ständigt förändras så att man hela tiden ligger steget före konkurrenterna: bättre föreberedelser, bättre hantering av spelarnas hälsa och välbefinnande, bättre kvalitet på träningarna, etc.
"De flesta människor som haft de framgångar jag haft är inte inställda på att förändras. Men jag har alltid känt att jag inte haft råd att inte förändras. Vi måste förbli framgångsrika, det fanns inget annat alternativ för mig, och jag ville testa alla tänkbara vägar för att vi skulle förbättras. Jag fortsatte att arbeta hårt. Jag betraktade varje ny framgång som om den vore min första. Mitt jobb var att se till så att vi hade de bästa förutsättningarna för att vinna. Det är vad som drivit mig".